Det är härligt att byggande tar fart men tyvärr talar det mesta för att Göteborg trots det inte riktigt kommer att nå målen om hur många bostäder som ska byggas, vare sig i år eller fram till 2014. Åtminstone inte om vi politiker inte blir bättre och modigare på att fatta beslut. Både om byggprojekt och om stadens organisation. den behöver bli tydligare och effektivare.

Utgångspunkten för hela diskussionen om trängselskatt är att vi behöver minska bilåkandet i Göteborg. Det handlar dels om klimataspekter och luftkvalitet men också om buller och barriärer/tillgänglighet. Vi vet att bilåkandet står för den allra största delen av de utsläpp som gör att cirka hundra göteborgare varje år dör en för tidig död. Varje år. Trafikbarriärerna mot älven och t ex E6 genom centrala Göteborg eller de enorma trafikapparaterna vid Olskroken och Järnbrott hindrar människor från att röra sig i staden och tar en massa mark i anspråk som kunde användas till annat. Dessutom – och inte minst – är trafiken ineffektiv med köbildning, förseningar, olyckor och så vidare.

Om man inte håller med om den problembeskrivningen måste diskussionen nog stanna vid den ett tag. Man kan t ex läsa om Naturskyddsföreningens syn på saken eller statliga Naturvårdsverkets yttrande.

Men jag går vidare för jag inbillar mig att ni i stort sett instämmer med att det är ett problem med för stora volymer biltrafik. Några vill öka investeringar i vägar för att lösa ineffektiviteten men då kommer man inte åt något av problemen med klimat, luftkvalitet och buller och dessutom löser man inte själva trängselproblemen för nya vägar genererar ökad trafik.

Utrett länge och väl

Förslaget om trängselskatter är inget snabbt påhitt eller någon ogenomtänkt idé. Den är utredd i många omgångar och har föreslagits av såväl Naturskyddsföreningen som miljöpartiet i Göteborg redan på 1900-talet. 2002 skrev dåvarande Transek såhär i förordet till en utredning de gjorde för Trafikkontoret: ”Prognoserna säger att biltrafiken skall växa med 20 % till år 2010. Göteborgs framkomlighetsproblem hotar därmed att bli mycket allvarliga. Förverkligas prognoserna skulle trafiken dessutom orsaka luftföroreningar som gör det svårt eller omöjligt att åstadkomma den luftkvalitet för människorna i Göteborg som lagen säger att de har rätt till .”

Där har de dessvärre fått rätt. Göteborg har i flera år brutit mot luftkvalitetskraven som EU ställer upp. Och de fortsätter: ”Att ha samma kostnad för att köra bil i Tingstadstunneln klockan 08.00 en måndag i november som en söndag i Pajala verkar därför inte vara effektivt för samhället. Antingen blir det för dyrt i Pajala eller så blir det för billigt i tunneln. Att enbart försöka lösa trängselproblem med mer vägutbyggnad är ingen hållbar lösning för en stad som har ont om investeringsmedel, vill effektivisera markutnyttjandet samt önskar lösa långsiktiga miljöfrågor.” Länk till rapporten finns här.

Även Trafikverket (fd Vägverket) har utrett saken både högt och lågt. Här finns deras info.

Trängselskatt är en av väldigt få åtgärder eller beslut som har den minsta möjlighet att leda till minskat bilåkande i Göteborg. Höjd bensin/koldioxidskatt är väl det andra och jag tror det är svårt att tänka sig olika skattenivåer i landet och att höja till den nivån att göteborgsbilister minskar bilåkandet i någon större omfattning skulle så hårt mot glesbygdsboende.

När man skulle införa trängselskatt i Stockholm var många väldigt skeptiska men efter införandet är en stor majoritet positiv. Trafiken har minskat tydligt och framkomligheten har ökat för de som kör, inte minst för busstrafiken som kunnat minska körtiderna så att de varit tvungna att skriva om tidtabellerna.

Inte så dyrt som du tror

Det finns alltid svårigheter vid gränsdragningar där någon hamnar ”på fel sida” eller liknande och självklart måste man försöka få så lite sådant som möjligt. Förslagen om att ändra gränsen på Hisingen är ett exempel på sådan anpassning. Men oavsett det är det långt ifrån en stor ekonomisk katastrof för bilister som väljer att fortsätta köra bil. För de flesta blir kostnaden under tusenlapp per år. De som kör mycket, mer än två gånger om dagen under avgiftstid, kan landa på upp till 4 000 kronor. Budbilar och andra kan såklart komma högre. Dessutom kan den som har rätt till avdrag för resor med egen bil dra av de faktiska utgifterna för trängselskatt. Så här står det i regeringens promemoria:

”Eftersom antalet resor genom skattebelagda passager i stor utsträckning beror på var den enskilde bilägaren har sin bostad kommer också den trängselskatt som individer i olika områden behöver betala att variera. För en bilägare som är boende i Göteborgs kommun och som företar i genomsnitt tre bilresor varje vardagsdygn beräknas dock den genomsnittliga årskostnaden uppgå till mellan 2 000 och 4 000 kronor per år. Denna beräkning grundas på 240 resdagar per år. För bilister som är boende i närliggande kommuner beräknas den genomsnittliga årskostnaden uppgå till mellan 800 och 2 000 kronor per år”. Länk till promemorian finns här

Så som förslaget ligger finns avgiftsskillnader beroende på när man kör och flerpassageregel som gör att man inte betalar dubbelt om man kör rakt igenom eller fram och tillbaka. Om allt detta och lite till kan man läsa i regeringens proposition och Göteborgs Stads yttrande om förslaget.

En bra genomgång av alla turer och historik finns också på Wikipedia.

Pengar eller minskad trafik?

En stor skillnad i synen på trängselskatt är om den framförallt ska syfta till att dra in pengar eller om de ska minska trafiken. Förenklat kan man säga att miljöpartiet och i viss mån vänsterpartiet först och främst vill se minskad trafik medan de borgerliga partierna främst ser skatten som en finansieringskälla. Socialdemokraterna ligger någonstans däremellan. Den som tänker finansiering måste förklara varför trängselskatt är bättre än inkomstskatt (inte så himla svårt tycker jag personligen men inte alldeles självklart; kommunalskatten inte göras progressiv så alla höjningar landar lika mycket på fattig och på rik. Jag tycker inte vi kan höja skatten för låginkomsttagare så himla mycket och vi har stora behov i förskola/skola och äldreomsorg med mera. Trängselskatten ger ökade intäkter och den kan man undvika genom att åka mindre bil).

Den som vill se trafikminskningar måste kunna svara på varför det behövs och varför man inte gör något annat för att minska trafiken. Varför trafiken behöver minska har jag beskrivit här ovan. När folk frågar varför man inte gör något annar blir min motfråga alltid -vad då för nåt annat? Hittills har jag inte hört någon presentera något som skulle kunna åstadkomma det trängselskatten bevisligen kunnat i andra städer. Man kan så klart tänka sig att förbjuda trafik, gräva upp vägar och stänga av. Men det är ingen som har utvecklat något sådant som är i närheten av att vara både genomförbart och leda till minskad trafik. Men om någon har ett sådant förslag är i alla fall jag intresserad av att lyssna. Det det brukar landa i är olika förslag om vägutbyggnad eller kollektivtrafikutbyggnad. Vägutbyggnad är ju ingen lösning och kollektivtrafikutbyggnad fastnar dels på bristande finansiering och dels på svårigheten att få bilister att välja bort bilen utan ekonomiska incitament.

Som det ser ut nu är trängselskatten den enda modell som klarar att både begränsa trafiken och ge intäkter som kan investeras i infrastruktur. Min principiella hållning är att pengarna ska gå till staden eller möjligen regionen för demokratiska beslut om vad de ska användas till men nu har staten beslutat att pengarna ska läggas på infrastruktur och tack och lov ska en hyfsat stor andel landa på kollektivtrafik där Västlänken är den stora grejen. Men till de som tycker det är för mycket pengar till Västlänk/kollektivtrafik säger jag att det är för lite, när byggena är klara kommer behoven vara större för massbilismen är inne i sitt slutskede. Vi måste bygga samhället så att människor inte fastnar i bilberoende. Bland annat därför kämpar miljöpartiet för blandstad och mot externa köpcentra.

Som nyvald kommunfullmäktigeledamot kommer jag att arbeta för att alla fastighetsägare, stora som små, ska få förpackningar insamlade vid fastigheten så att människor slipper ta dem till återvinningsplatsen. Då kan man också bygga upp system för hämtning av farligt avfall vid fastigheterna.

Detta är ingen stor miljöfråga i sig, de flesta människor tar sig besväret att sortera och bära men det är inte vettigt att den som sorterar ska ha det jobbigare att bli av med soporna än den som låter bli. För det osorterade avfallet hämtas ju hemma vid dörren. Och på sikt är det demoraliserande om människor känner sig motarbetade i sitt miljöengagemang.

En miljöaspekt som är viktig är att många faktiskt tar bilen till återvinningsstationen och då har en stor del av miljövinsten försvunnit. Det innebär att den som hämtar soporna måste ha ansvar för heleheten och arbeta effektivt med insamlingen. Det finns flera system runt om i världen där man hämtar alla sorters sopor vid fastigheten som fungerar väl så det är inte fråga om att behöva uppfinna hjulet. Problem man kan ställas inför är att det finns regler som hindrar kommunerna från att ta ansvar för insamlingen.

Så låt oss hoppas att regeringen inte sätter käppar i hjulet.

Det uppenbara priset för blockpolitiken är ju att två kompromisser står emot varandra. Alla partier har hjärtefrågor de tvingats ge avkall på och saker de egentligen inte vill se genomförda men varit tvugna att gå med på. Det gör debatten inför ett val väldigt tam och fokuserad på detaljer som inte är avgörande för den riktning landet kommer att ta med det ena eller andra blocket.

Det argument som brukar höras till försvar för blockpolitiken är att det ger väljarna tydliga regeringsalternativ att ta ställning till, men så här dagen efter valet är det helt tydligt att varken alliansen eller de rödgröna kan regera på det program de gick till val på. Blockpolitikens största svaghet blir väldigt tydlig, den bidrar inte till att skapa underlag för välfungernade regeringar, tvärtom. Hade alla partier gått til val på egna meriter hade det idag funnits en mångfald av möjligheter att bilda en fungerande regering.

Därför är det viktigaste i rikspolitiken just nu att lösa upp alla bindningar och låsningar som funnits inför valet. Moderaterna försöker locka över miljöpartiet till Alliansen men det skulle inte lösa blockpolitikens problem. En långsiktig lösning måste vara att upplösa både alliansen och de rödgröna och sedan söka majoritet i parlamentet. Om det väl kunde ske skulle man kunna tänka sig en regering med miljöpartiet, moderaterna, centern, folkpartiet.

Men de sakpolitiska skillnaderna mellan moderaterna och miljöpartiet är större än de mellan socialdemokraterna och de borgerliga småpartierna så den mest sannolika regeringsbildningen skulle förmodligen kunna skapas av socialdemokraterna, miljöpartiet och två eller tre av centern, folkpartiet och kristdemokraterna.

Det skulle också gynna de tre borgerliga tidigare mittenpartierna som tappat i stöd tack vare att allianssamarbetet gjort moderaterna mer troliga som regeringsbildare och därmed gjort småpartierna mindre intressanta.

Skule detta lätt utopiska scenario bli verkligt kunde vi också se fram emot en valrörelse 2014 utan block men med en mångfald av politiska partier och ideologier att välja mellan. Skulle inte det vara underbart?

Som om kärnkraften var förnybar

Som om uranbrytning var en tebjudning

Som om klimatproblemet är det enda miljöproblemet

Som om kärnkraften inte orsakade andra problem

Som om avfallsproblemet inte fanns

Som om kärnvapen inte fanns, som om kopplingen mellan dem inte fanns

Som om katastrofer aldrig kunde inträffa, som om de inte hade inträffat

Som om det inte läckte radioaktivitet från normala kärnkraftverk i normal drift i det normala Sverige.

Som om lite mer strålning inte spelade någon roll

Som om de alls inte förstått

Tillåt mig citera miljöpartiets partiprogram: ”Tills det samhälle uppnåtts där grupptillhörighet inte spelar någon roll för behandlingen av människor kan positiv särbehandling och kvotering vara användbara verktyg.”

Om vi lämnar högskolan och funderar på idén att kvotera in män som förskollärare. Är det vettigt? Ja, kanske. En självklar invändning är att det inte bryter några mönster om förskolor börjar kvotera in manliga förskollärare ”för att spela boll med grabbarna…” Men tänk motsatsen. Att anställa män som byter blöjor, tröstar, läser sagor och annat som män har varit långt ifrån under långa tider, det är nåt annat.

Nu tror jag visst att det kan vara svårt att få till rent praktiskt, särskilt med nuvarande regering men en mer engagerad stat skulle kunna ju börja med att försöka skapa mål och riktvärden på liknande sätt som skett med andel ekologisk mat i kommunerna t ex.

Tycker nog att personalsituationen på landets förskolor är sådan att man kan säga att (köns)grupptillhörighet spelar viss roll, eller vad säger ni?  Själv är jag innerligt tacksam att mina barn gått på föräldrakooperativ med aktiva föräldrar med höga jämställdhetsambitioner där både mammor och pappor deltagit i lika hög utsträckning.

Göteborg behöver gröna visioner; solcellsdrivna spårvagnar, gröna tak på nya hus och ekostad på Säve flygplats är bra idéer. Minst lika viktigt är verklig demokrati och självförvaltning där människors vilja respekteras. Göteborg ska gå före och utveckla nya verktyg för lokal demokrati. Då kan vi göra staden grönare, godare och varmare.

Som kandidat till kommunfullmäktige vill jag ingå i en stark, kunnig och blandad grön grupp 2010 till 2014, gärna på en ledande position. För mig är det självklart att den som får förtroendet att representera miljöpartiet också är aktiv på gittan, medlemsmöten och nätverksträffar, och även i den allmänna debatten.

Allra mest vill jag ägna mig åt det konkreta byggandet av ett solidariskt och grönt Göteborg. Vi behöver få tätare mellan husen och närmare mellan människor, vi behöver en människovänligare stad – det finns alldeles för många hemlösa i Göteborg.

Jag vill se färre bilar, vägar och parkeringar, fler och grönare grönområden. Jag vill se trängselavgifter som gör tunnlar och nya motorvägar onödiga. Istället för parkeringshus vill jag se ett kulturhus.

Mat ligger mig också varmt om hjärtat, allt börjar med bra mat. Alla behöver mat, ingen ska gå hungrig i Göteborg. Barn och äldre ska få mat som är god ekologisk och klimatvänlig. Och den ska vara färsk både när den lagas och när den serveras, mat ska lagas där den ska ätas, när den ska ätas!

Miljö och kommunikation är mina områden. Jag arbetar som miljökonsult och har varit anställd på Naturskyddsföreningen i tio år, jag har rattat kampanjer och debatterat miljöfrågor. Jag känner staden och har erfarenhet från stadsdelsnämnder och har stor förenings- och förhandlingsvana.

Nu är jag beredd att ta ansvar för det jag vill ska ske med vår stad, våra villkor och våra avtryck. Jag trivs i politiken, där kommer jag till min rätt, vare sig det handlar om meningsutbyte och idéutveckling med andra gröna eller debatt med de grå. Lita på det